Vattendomar

Så fungerar en vattendom

I dag är nästan alla större sjöar i Sverige reglerade. Detta innebär att det i sjöns utlopp ofta finns en dammkonstruktion (regleringsdamm) som reglerar sjöns vattennivå och vattenföringen i vattendraget. För att reglera hur vattennivåerna får variera och vilka vattenmängder som ska släppas ut ur sjön vid olika tillfällen under året kan en vattendom upprättas.

Vattendomar kan utfärdas för olika syften, till exempel uttag av vatten för dricksvattenförsörjning eller nyttjandet av kraften i rinnande vatten för elproduktion. En vattendom är ett juridiskt dokument som reglerar hur vatten får användas och hanteras i en verksamhet.

Vattendomar utfärdas av Mark- och miljödomstolarna, som tidigare kallades vattendomstolar.

 

Varför finns det vattendomar?

Det finns många olika intressen kopplade till vatten. Vattendomen väger samman alla olika intressen och reglerar på vilket sätt vattnet får användas så att påverkan på andra intressen minimeras. I vattendomarna finns det således bestämmelser om vilka hänsyn som behöver tas, tex bestämmelser om tillräckliga flöden eller nivåer för vattenberoende ekosystem eller för annan mänsklig användning av vattenresursen.

Följande verksamhetstyper omfattas ofta av vattendomar:

• Vattenuttag: Vattenuttag kan ske från ytvatten (sjöar och vattendrag) eller från grundvattnet, till exempel för bevattning eller för dricksvattenförsörjning. Genom sjöregleringar kan ett sjövattenmagasin byggas upp under vinterhalvåret för att möjliggöra större vattenuttag även under sommarhalvåret. I vattendomarna fastställs storleken på uttagen samt vilka hänsyn som ska tas, tex för att minska risken för skador på ekosystem och kringliggande marker genom uttorkning eller översvämning.
• Vattenkraft: Reglering av sjöar kan även ske för vattenkraftproduktion, med bestämmelser för hur mycket vatten som ska tappas ut ur en sjö vid olika tillfällen. Det kan även till exempel finnas krav på fiskpassage runt turbinerna.

Vattendomar behövs således av flera skäl:

• hållbarhetsskäl (säkerställa att vattenresurser används på ett hållbart sätt),
• rättviseskäl (för att balansera intressen mellan olika användare, såsom jordbruk, industri och hushåll) och
• säkerhetsskäl (mildra översvämningar, torka och andra vattenrelaterade risker).

Vad innehåller en vattendom?

En vattendom ger sökande rätt att nyttja vattnet på det sätt som bestämts i domen. En vattendom kan bland annat fastställa:

• Uttagsmängder: Vattendomen ger sökande rätt att ta ut den mängd vatten som fastställts i domen.
• Vattennivåer: Vilka gränser vattennivån får ligga inom, ibland både övre (dämningsgräns) och undre (sänkningsgräns).
• Flöden: Bestämmelser om ett lägsta flöde i vattendraget som inte får underskridas samt begränsningar i tillåtna flödesförändringar för att bevara natur- och estetiska värden.
• Underhåll: Ägaren av en vattenanläggning har både rätt och skyldighet att underhålla anläggningen enligt vattendomen.
• Ersättning av skada: I domen bestäms den ersättning som ska betalas ut som kompensation för eventuell skada på andra intressen.

 

För vem gäller en vattendom?

En fastställd vattendom är slutprodukten i en domstolsprocess och ger verksamhetsutövaren rätt att bedriva den sökta verksamheten med de begränsningar (villkor) som beslutats av domstolen.

Gällande dom gäller mot alla och envar och måste accepteras av alla berörda. Det finns många parter som är inblandade när en vattendom tas fram. Här är några av de vanligaste intressenterna:

Ägare eller verksamhetsutövare

• Verksamhetsutövare eller ägare till verksamheter för uttag av vatten eller vattenreglering måste följa sina vattendomar och reglera storlek på uttag, vattennivåer och flöden enligt fastställda gränser.

Markägare

• Berörda markägares intressen har hanterats i domstolsprocessen och de som bedömts ha lidit skada av förändrade vattenförhållanden har fått ersättning. Även de motstående intressena måste acceptera bestämmelserna i den fastställda domen.

Myndigheter

• Myndigheterna är viktiga parter i en domstolsprocess och ställer ofta krav på hänsyn gentemot allmänna intressen såsom hänsyn gentemot fiskfaunan, värdefulla arter, kulturmiljöintressen m.m. Länsstyrelsen övervakar även att vattendomen följs och kan ingripa mot verksamhetsutövaren om reglerna inte efterlevs. SMHI har ofta en kontrollerande funktion när det gäller de hydrologiska bestämmelserna om tappning och flöden i regleringsdomarna.

Allmänhet och fiskare

• Personer som använder vattenområden för rekreation eller fiske måste också acceptera reglerna i vattendomen. Yrkesfiskare ersätts vanligen för ekonomisk påverkan i domstolsprocessen.

 

Hur går det till när en vattendom utformas?

För att domstolen ska kunna bedöma verksamhetens påverkan sker en omfattande ansökningsprocess. Processen med att utforma en ny vattendom är tidskrävande då den kräver omfattande utredningar och samråd med alla berörda parter. Syftet är att genom en sammanvägning av intressen minska konflikterna på bästa sätt, vilket ofta leder till en kompromisslösning.

Som exempel på tidsåtgången kan nämnas Sydvattens arbete med en ny vattendom för att öka möjligheten till reservvattenuttag från Ringsjön, utan att ändra regleringen av sjön. Denna process tog cirka tio år. En ansökningsprocess i syfte att ändra en sjöreglering har ett betydligt större påverkansområde med hundratals sakägare, vilket resulterar i en betydligt mer omfattande process än detta.

Här är en kortfattad översikt av hur processen med utformningen av en vattendom går till.

1. Utredning och samråd

Ansökningsprocessen startar med en samrådsprocess.

• Utredning: Omfattande utredningar genomförs för att bedöma hur den föreslagna verksamheten kommer att påverka naturmiljön, hydrologin, andra vattenanvändare och samhället i stort. Berörda parter identifieras.
• Samråd: Samråd hålls med berörda parter, inklusive kommuner, myndigheter, miljöorganisationer, fastighetsägare och allmänheten. Detta är för att samla in synpunkter och identifiera eventuella konflikterande intressen.

2. Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och teknisk beskrivning (TB)

En miljökonsekvensbeskrivning upprättas för att beskriva de potentiella miljöeffekterna av den föreslagna vattenanvändningen samt vilken hänsyn som kan tas för att begränsa effekterna. En teknisk beskrivning beskriver utformning, hydrologi m.m. i detalj. MKB:n och TB:n är viktiga delar av beslutsunderlaget.

3. Ansökan

Ansökan inklusive MKB, TB och samrådsredogörelse skickas in till Mark- och miljödomstolen. Ansökan kan göras av en kommun, ett företag eller en privatperson som vill använda vatten på ett sätt som kräver tillstånd. Det krävs att sökande har rådighet över aktuellt vatten. Rådighet innebär att man har rätt att nyttja och förfoga över det aktuella vattenområdet.

4. Beslut av mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen granskar ansökan, som innefattar utredningar, MKB och TB samt tar hänsyn till synpunkter från samråden. En beslutad vattendom ger sökande rätt att utöva verksamheten, med eventuella krav på skyddsåtgärder vid uppförande av anläggningen samt villkor för hur vattenanvändningen ska ske.

5. Övervakning och efterlevnad

Efter det att vattendomen har utfärdats är det viktigt att den följs. Tillsynsmyndigheter som länsstyrelser övervakar att villkoren i vattendomen efterlevs och kan ingripa mot verksamhetsutövaren om reglerna bryts.

6. Omprövning eller återkallelse av tillstånd

Verksamhetsutövaren kan ansöka om omprövning av sin verksamhet när en viss tid förflutit. En omprövning kan i detta fall inte leda till nya villkor för verksamheten, däremot kan befintliga villkor upphävas eller ändras.

Även Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen (och i vissa fall kommunen) kan ansöka om en omprövning av en befintlig vattendom. Vid en sådan omprövning får inte så ingripande villkor meddelas att verksamheten inte längre kan bedrivas eller avsevärt försvåras.

Huvudregeln är att sökande ska betala sina egna, men även motparternas, rättegångskostnader. Eftersom en omprövning är förenad med stora och oförutsägbara kostnader i domstolen begränsas möjligheten till omprövning av rådande resurser hos myndigheterna.

Om det finns allvarliga försummelser vad gäller underhållet för en anläggning kan tillsynsmyndigheten ansöka om att ett tillstånd ska återkallas.

 

Vattendomens begränsningar

Det är en mycket omfattande och oförutsägbar process att söka ny vattendom.

En fastställd regleringsdom är svår att ändra eftersom det är stora områden och många intressen som berörs. En sådan process tar åtskilliga år i anspråk, eftersom det är en mångfald av intressen som ska dokumenteras, utvärderas och vägas samman och många intressen ska höras.

För sjöregleringar är kretsen av intressenter vanligtvis mycket stor. Prövningen omfattar ofta stora markområden med kanske flera hundra markägare och sakfrågor runt sjön och vattendraget nedströms. I dessa prövningar ställs intressena kring vattendraget nedströms regleringsdammen direkt mot intressena kring sjön. Under lågflödestiden under sommaren vill till exempel intressena uppströms regleringsdammen generellt sett ha höga sjönivåer, samtidigt som intressena kring ån nedströms regleringsdammen är intresserade av höga sommarflöden. Dessa intressen är svårförenliga.

Resultatet av en eventuell ny dom skulle även fortsättningsvis bli en kompromisslösning mellan en mängd olika särintressen (fiskefrågor, natur- och kulturvärden, enskilda intressen, infrastruktur, dricksvattenförsörjningsintressen, bevattningsintressen etc). Eftersom intressena är många och ofta motstridiga finns det inga garantier för att en ny dom skulle ge förväntad effekt för det intresse som sökande önskar gynna. En ny prövning av en sjöregleringsdom i syfte att främja ett av intressena skulle sannolikt ifrågasättas i domstolsprocessen på grund av risken för negativa följder för ett eller flera av de övriga särintressena.

En vattendom kan heller inte alltid lösa specifika problem som översvämningar. En vattendom reglerar oftast endast en mindre del inom ett större avrinningsområde. Till exempel kan regleringen av Vombsjön inte styra över variationer i nederbördsmönster, flöden och hydrologi inom hela avrinningsområdet. Oberoende av vattendomarna kommer området fortsatt stundtals att drabbas av torka och översvämningar.

 

Sydvattens reglering enligt vattendomarna för Vombsjön och Ringsjön

Sydvatten reglerar Vombsjön genom en vattendom från 1969 och Ringsjön enligt en dom upprättad 1963.

För Vombsjöns del så regleras sjön dagligen genom tre luckor i Vombsjöns utlopp. Öppningsgraden varierar beroende på årstid, sjönivå samt beräknade flöden i Kävlingeån vid Kävlinge. Enligt domen får sjönivån av damsäkerhetsskäl inte överskrida +21,30 m (RH 00). Någon lägsta vattennivå finns inte. SMHI är kontrollmyndighet över regleringen. Tappningsbestämmelserna för Vombsjön är en kompromisslösning mellan intressena kring sjön och intressena kring Kävlingeån. Till exempel ska Sydvatten tappa en onaturligt stor mängd vatten ur sjön även sommartid, i syfte att främja naturvärdena i Kävlingeån. Detta leder till en större variation i vattennivåer i Vombsjön över året än vad som hade varit fallet om detta intresse inte hade gynnats i och med vattendomen.

Även Ringsjön regleras dagligen genom tre luckor i Ringsjöns utlopp. Vattendomen för Ringsjön omfattar scenarier där Ringsjön både är reservvattentäkt och huvudvattentäkt. Även här bestäms tappningen ur sjön av tappningsbestämmelser med en tappningsställare som tar hänsyn till tidpunkt på året, sjönivå och beräknat flöde nedströms i Rönne å, vid Klippan. Vattendomen i Ringsjön är skriven så att den mängd vatten som Sydvatten inte tar ut ur sjön för dricksvattenproduktion (när Ringsjön är reservvattentäkt och dricksvattnet tas från sjön Bolmen), i stället ska släppas nedströms i Rönne å i ungefär motsvarande mängd.

På grund av ett mycket flackt landskap i de övre delarna av Rönne å kan det inträffa bakåtdämning, vilket leder till att luckorna kan stå helt öppna längre tider med samma vattennivåer på båda sidor av regleringsdammen. Vattendomen i Ringsjön bygger på en sammanvägning och en kompromiss mellan många intressen, såväl allmänna som enskilda, kring både Ringsjön och Rönne å. I vattendomen för Ringsjön finns ingen angiven högsta sjönivå, endast en nivå som inte får underskridas, vilket hänger samman med grundläggningen av stambanan med Trafikverket som intressent.

 

Sydvattens uttag i Bolmen

Bolmens nivå regleras, sedan början 1950-talet, vid utloppet i södra Bolmen. Sjön regleras för kraftverksändamål av Statkraft. Sydvatten tar ut vatten för dricksvattenproduktion ur sjön med stöd av en vattendom från 1972, men utan att reglera sjön. Det är framför allt variationer i tillflödet av vatten till sjön samt regleringen för kraftverksändamål som bestämmer vattenytans nivå. I medeltal tar Sydvatten ut ca 1,4 m³/s från Bolmen för dricksvattenförsörjning till Skåne. Detta utgör ca 6 % av medeltillrinningen till Bolmen.