Sveriges dricksvatten måste skyddas bättre
Staten går inte tillräckligt långt när det gäller att säkra rent vatten. Vi vill ha tydligare och striktare regler mot hantering och utsläpp av särskilt farliga kemiska ämnen närmast vattenuttaget. Det skriver Anna Linusson, VD Svenskt Vatten och Jörgen Johansson, VD Sydvatten och Svenskt Vattens expert i Dricksvattenutredningen, på SvD Debatt idag.
Nu har den flerårigt verksamma Dricksvattenutredningen lämnat sitt slutbetänkande om hur Sverige ska säkra framtidens dricksvatten. Frågan är otroligt viktig eftersom vi alla måste få vatten, varje dag och dygnet runt. Men det finns många utmaningar som vi måste klara av.
Vår uppfattning är att utredningen överlag har gjort ett bra arbete och man seriöst satt sig in de problemställningar som är förknippade med framtidens dricksvattenförsörjning. Svenskt Vatten har all anledning att välkomna många av förslagen. Vi håller exempelvis med utredningen om att de kommunala organisationerna liksom planeringen av vattenförsörjningen måste stärkas och breddas. Klimatförändringarna kräver sitt och stora investeringar ligger framför landets kommuner, där en väsentlig faktor är att öka takten i underhållsarbetet.
I Sverige har vi under senare år haft ett antal situationer som belyser svårigheterna med att garantera ett säkert vatten också i framtiden. I samband med brandsläckningsövningar inom försvaret har flera dricksvattentäkter förgiftats med högfluorerade ämnen, PFAS, som ingår i vissa brandsläckningsskum. Dessutom är flera grundvattentäkter förorenade med bekämpningsmedel. Utredningens förslag innebär tydligare krav på inrättande av fler vattenskyddsområden, vilket är bra. Det är dock viktigt att kraven som ställs på vattenskyddsområdet blir verkningsfulla och uppfyller sitt syfte, det vill säga att skydda vattnet.
Dessvärre underskattar utredningen hoten från de många farliga ämnen som används i samhället. Detta är ett stort och sammansatt problem. Kvaliteten på vattnet i vattentäkten påverkas av hur vi hanterar kemikalier, och klimatförändringarna kan öka problemen. Ökad nederbörd gör att mer mikrobiella och kemiska föroreningar transporteras till vattentäkterna och även mer organiskt material från skogs- och jordbruksmark. Detta ställer i sin tur högre krav på reningen vid vattenverken.
Från Svenskt Vattens sida saknar vi förslag om att staten inför generella regler mot hantering och utsläpp av kemiska ämnen närmast vattenuttaget, i vattenskyddsområdets så kallade primära skyddszon. Där behövs generella förbud.
Brandskum med PFAS, bekämpningsmedel och även andra kemiska ämnen såsom bensin och olja ska inte få spridas och heller inte hanteras utan särskilda skyddsföreskrifter nära dricksvattenuttaget. Farlig verksamhet så nära gör att dricksvattenproducenten knappt hinner reagera innan föroreningarna når fram till vattenverket eller sprids rakt ovanför grundvattentäkten. Bedömningen av sådana risker ska inte göras lokalt och kräva uppdaterad expertkompetens i 290 kommuner. Tvärtom är ett generellt förbud en självklarhet för vissa ämnen och ska gälla överallt i landet vare sig du bor i storstad eller på en mindre ort. Människors hälsa måste vara lika mycket värd i hela landet.
Dessutom innebär klimatförändringarna att användningen av bekämpningsmedel riskerar både att öka och att nya medel introduceras. En nationell föreskrift med förbud kan uppdateras efter verkligheten och träda i kraft relativt omgående. Alternativet, som utredningen föreslår, innebär många hundra lokala beslut som kräver en omfattande administration och lär knappast leda till ett sammanhållet dricksvattenskydd för landet som vi såväl behöver.
Det behövs en bättre balans i politiken mellan livsmedelsproduktion och dricksvattenproduktion. Både lantbruk, livsmedelsindustri, restauranger och konsumenter har ett gemensamt intresse av vatten fritt från föroreningar.
Vattenskyddsområden är det starkaste skyddet för vattentäkter, men nästan en tredjedel av landets kommunala vattentäkter saknar sådana. Ett skäl är att det ofta uppstår intressekonflikter när man vill använda marken till exempelvis industri, lantbruk eller bebyggelse.
Det saknas en rättssäker hantering av ersättningsanspråk för markägare när ett starkare vattenskydd införs. Med dagens system fattas beslut oftast efter konfliktskapande domstolsprocesser efter införandet av vattenskyddsområdet. Dessvärre uppdrog inte regeringen till Dricksvattenutredningen att lämna förslag om detta. Vi är övertygade om att där finns ett stort behov av en rättssäker tillämpning i samband med att ett vattenskyddsområde bildas och att detta borde utföras av en myndighet såsom lantmäteriet och inte i domstolar.
Det behövs tydligare nationella regler för att klara hoten mot vårt dricksvatten. Vi är många aktörer med gemensamma intressen och behovet av samordning och samverkan är stort. För visst vill vi väl alla ha ett säkert dricksvatten.
Anna Linusson vd Svenskt Vatten
Jörgen Johansson vd Sydvatten och Svenskt Vattens expert i dricksvattenutredningen
Debattartikeln finns publicerad på SvD Debatt 2016-04-27