Biofilmen – viktigt arbetsredskap med okänt innehåll

På sandkornens yta sker biologisk rening med hjälp av en så kallad biofilm. Sådana biofilmer utvecklas av sig själva och består av bland annat bakterier, svampar, protozoer och vattenlevande insektslarver.

Det kan ta flera veckor att utveckla en fungerande biofilm men när den väl har mognat är den ett effektivt reningssteg. Förenklat kan man beskriva det som att biofilmens mikroorganismer oskadliggör ohälsosamma organismer och omsätter organiskt kol som finns i vattnet.

Kunskapen om biofilmers exakta sammansättning och funktion är dock begränsad. Att ta tillförlitliga vattenprover på dricksvatten är för närvarande en långsam och ibland osäker metod för att mäta kvaliteten. Det innebär att mikroorganismer som kan orsaka sjukdomar kan förbli oupptäckta. Därför behöver ny teknik utvecklas.

År 2014 tilldelades  Sweden Water Research (SWR) och Lunds universitet  2,2 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för ett forskningsprojekt kring biologisk rening. Sandy Chan, doktorand vid SWR, undersöker biofilmens funktion i långsamfilter vid Ringsjöverket samt i infiltrationsdammar vid Vombverket. Analysen av biofilmen gör hon med så kallad parallell massekvensering. Tekniken är utvecklad av SWR-doktoranden Katharina Lührig i ett pågående forskningsprojekt med syfte att kartlägga den fullständiga bakteriefloran i ledningsnätet.

Sandy Chan arbetar med att extrahera DNA från sandfilter och infiltrationsdammar. Därefter bestäms biofilmens sammansättning efter släkte och i vissa fall arter för att få vetskap om hur biofilmen är sammansatt. Förhoppningsvis går det också att se hur vattnet och dess innehåll av lösta och suspenderade ämnen påverkar biofilmens sammansättning och tvärt om.

Eftersom 75 procent av vattenförsörjningen i Sverige bygger på ytvattentäkter är det angeläget att få reda på så mycket som möjligt om biofilmer. I förlängningen hoppas man kunna styra biofilmernas sammansättning för att skapa en så effektiv och säker reningsbarriär som möjligt.