Vetenskapsrådet stödjer Sydvattens forskning om bakterier i dricksvatten

Sydvatten och Lunds universitet har tilldelats 2,2 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för ett gemensamt forskningsprojekt. Syftet är att ta reda på hur mikrobiell rening av dricksvatten fungerar och att utveckla metoder för att kunna upptäcka mikrobiell förorening av dricksvatten.

– Det är oerhört glädjande att vetenskapsrådet uppmärksammar utmaningar för dricksvattenbranschen i Sverige, menar Kenneth M Persson, forskningschef på Sydvatten och professor i teknisk vattenresurslära på Lunds universitet.

– Vetenskapsrådet brukar ge bidrag till stora företag, inte till kommunala aktörer. Det här visar att Sydvattens satsning på att initiera och stimulera FoU-verksamhet inom dricksvatten har visat sig vara riktig.

Att ta tillförlitliga vattenprover på dricksvatten är för närvarande en långsam och ibland osäker metod för att mäta kvaliteten. Det innebär att patogena mikroorganismer kan förbli oupptäckta och orsaka sjukdomar hos invånarna. Därför behöver ny teknik utvecklas för att effektivt kunna upptäcka eventuell mikrobiell förorening av dricksvatten.

Sydvattens och Lunds universitets forskningsprojekt syftar till att extrahera DNA från sandfilter och infiltrationsdammar för att få kunskap om biofilm och dess inverkan på dricksvattenberedningen och dricksvattensäkerheten. I förlängningen hoppas man kunna styra biofilmens sammansättning. I projektet kommer långsamfilter vid Ringsjöverket och infiltrationsdammar vid Vombverket att studeras. De två vattenverken producerar dricksvatten till ca 1 miljon invånare i västra Skåne.

Projektet har utvecklats som ett samarbete mellan Peter Rådström, professor i teknisk mikrobiologi vid Lunds universitet, Justyna Berndtsson, forskningsledare på Sydvatten samt forskarassistent Cathrine Paul vid LTH. Lunarc, Superdatorn Centre vid Lunds universitet, kommer att användas för att köra bioinformatiska program och behandla stora mängder data.

Omkring 75 % av vattenförsörjningen i Sverige bygger på ytvattentäkter (sjöar och vattendrag). Ett vanligt första behandlingssteg är konstgjord infiltration då vattnet pumpas ut i dammar där det sedimenterar ner genom sandlager. En av de viktigaste reningsmekanismerna i konstgjord infiltration är biologisk rening som sker i en biofilm utvecklad på sandfilters yta. Sådana biofilmer utvecklas spontant och är mycket komplexa, de består bland annat av bakterier, svampar, protozoer, och en rad vattenlevande insektslarver. Det tar i allmänhet dagar till veckor att utveckla en fungerande biofilm. En väl utvecklad biofilm ger en effektiv rening av vattnet men väldigt lite är känt om den exakta sammansättningen hos biofilmer. Hittills saknas användbara och snabba metoder för att undersöka en sådan biofilm.

En industridoktorand kommer att anställas i projektet för att arbeta tillsammans med Katharina Lührig, Sydvattens nuvarande doktorand. Katharina Lührig har tagit fram metoder för så kallad parallell massekvensering av DNA i biofilmer i vattenledningar, metoder som kommer att användas i det nya forskningsprojektet.

– Detta är en avancerad metod för att förstå reningsprocesserna i våra vattenverk och förbättra och säkra processerna. Vårt samarbete med universitetet kan få betydelse för dricksvattenproduktion globalt, menar Kenneth M Persson